Optisk telegraf

För semaforer på järnväg, se semafor

Optisk telegraf är en föregångare till elektrisk telegrafi. Den uppfanns 1792 av fransmannen Claude Chappe. Svensken Abraham Niclas Edelcrantz utvecklade en variant av den optiska telegrafen med 10 järnluckor monterade på en mast och som var och en kunde ställas i två lägen, öppet och stängt. Därigenom möjliggjordes 1 024 kombinationer. Systemet bygger på ett binärt system med 10 signalelement.

I slutet av 1700-talet utvecklades optiska telegraflinjer, oftast enbart i statens tjänst. De optiska telegrafstationerna placerades på platser där fri sikt fanns till nästa station, till exempel i skärgårdar. Varje station utgjorde en länk i en kedja och en signal repeterades från en station till nästa, tills den nådde adresstationen.