Sankt Olavs kyrka

Sankt Olavs kyrka eller Olaikyrkan, i Tallinn, Estland, är uppkallad efter Norges kung Olav den helige.

Kyrkan omnämns första gången 1267, i ett brev där drottning Margareta av Danmark, överlät rätten att tillsätta kyrkoherden i Olaikyrkan till Sankt Mikael-klostret i Tallinn. Över kyrkans tidiga historia finns få spår bevarade, men det antas att en kyrka funnits på platsen åtminstone från 1100-talet. Under 1300-talet och 1400-talet skedde stora utbyggnader av kyrkan. Tornet omnämns första gången 1364. En större brand förstörde kyrkan 1625. Åren 1649–1651 återuppfördes kyrkan och tornet, under ledning av byggmästaren Hans Kohseler från Kulmbach. Han angav tornets höjd till 444 rhenska fot, vilket motsvarar 139 meters höjd. I samband med återuppbyggnaden uppfördes de fyra karakteristiska hörntornen som första gången syns på en avbildning från 1663. Efter en ny brand i tornet 1820 återuppfördes kyrkan med stöd av tsaren och 1834 stod tornet åter färdigt, nu med en höjd av 138,68 meter.